I århundraden har Cogoleto è varit känd både för att vara en av de städer som skryter om att vara födelseplats för Christofer Columbus och för att det finns en gammal industri, nämligen kalktillverkning, som sker genom att bränna kalksten som utvinns från kullarna bakom och bränns i de många ugnar som en gång fanns i den gamla stadskärnan, nära havet. Cogoleto är därför kalkens stad, en produkt av utmärkt kvalitet som Republiken Genua har efterfrågat och använt för att bygga viktiga byggnader och offentliga arbeten, t.ex: Palazzo Ducale, Albergo dei Poveri, byggandet av Genuas nya murar, Bisagno-akvedukten samt försvarsarbeten i republikens domäner, t.ex. fortet Calvi på Korsika. Enligt lokala traditioner har invånarna i Cogoleto sedan romartiden skickligt utnyttjat områdets resurser för att framställa kalk. Det första dokumentet som rör denna produktion är enligt nuvarande forskningsläge från 1414 och gäller ett lån som Giovanni Colombo från Cogoleto tog och som också kunde återbetalas med kalk. Många arkivdokument visar att denna produktion var mycket viktig för stadens ekonomi. Ännu idag finns det några kalkugnar i kommunen, som nu är nedlagda, men som har stor betydelse för vad de representerar. För en tid sedan, efter en lång period då dessa byggnader, som nu är försummade och bortglömda, riskerade att försvinna, påbörjades en komplicerad återställningsoperation för att ge tillbaka detta historiska och kulturella arv till samhället. För att ytterligare förstärka denna gamla tradition och främja kulturella och pedagogiska initiativ beslutade ett antal medborgare att bilda en förening med namnet Fornace Bianchi Cogoleto, som tillfälligt fick hyra ugnen av kommunen. I Cogoleto, i den historiska stadskärnan, finns ”kalkvägen” som består av en serie keramiska plattor som visar ett antal ugnar och produktionstillfällen, och som även visar de hamnar från vilka fartygen med kalk lastades. En rutt som faktiskt bjuder in besökaren att nå den närliggande Bianchi-kalkugnen. Av alla de ugnar som fanns i Cogoleto under antiken är Bianchiugnen i via Scassi (Donegaro) den enda som kan besökas. Den är från mitten av 1800-talet och är av typen “a strato” och med kontinuerlig eldning, dvs. kontinuerligt matad med buntar av buntar och kol. Restaureringsarbetet inleddes 2008 och med tanke på strukturens storlek krävde det insatser från olika institutioner samt arbete av volontärer och studenter i arkitektur och ingenjörsvetenskap vid universitetet i Genua. En industribyggnad av utomordentligt intresse och skönhet, som också kan besökas internt och därför är unik.
