Top of the World
resan börjar i Pontone, en liten by i Scala med utsikt över ruinerna av kyrkan Sant'Eustachio (1100-talet), där endast absiden finns kvar. Mot dalen reser sig den ensamma och stränga Torre dello Ziro, som dominerar både Amalfi och Atrani. Rutten tar dig genom ett av parkens mest orörda och ensamma hörn. När man följer Canneto-bäckens lopp kommer man in i en smal dal mellan topparna Monte Campanaro (1 058 m), Monte Rotondo (1 038 m), Monte Cervigliano (1 203 m) och Monte Ciavano (1 036 m), i den sydöstra sektorn av Lattari. På grund av det rikliga vattnet fanns det i denna dal tidigare flera pappersbruk och ett järnbruk. Metallen kom från ön Elba, gick i land i Amalfi och transporterades med mulor längs dalen till järnbruket där den bearbetades. Energin kom från vatten, och den värme som behövdes för smältningen erhölls genom att bränna ved, som fanns i överflöd.Innan vi lämnar Pontone korsar vi gränderna i centrum och passerar under lofts (valv under husen) där det finns utställda hushållsföremål från den tiden som påminner oss om hur man levde här under den omedelbara efterkrigstiden. På bara några få kvadratmeter finns det trånga källarhyllor, korgar för proviant och transporter, skor och kläder som hänger på väggen, arbets- och köksredskap.Miljön i reservatet är mycket stämningsfull, full av vattenfall och sidoanlöpningar som skapar idealiska förhållanden för spridning av en mycket rik fauna och flora. Här kan man lätt se Woodwardia radicans, en endemisk art av ormbunke, och med lite tur kan man stöta på små och sällsynta amfibier som Apenninsalamander.På väg ner mot Amalfi passerar stigen förbi några gamla och nu övergivna pappersbruk, en upptakt till ett besök vid ett restaurerat pappersbruk i stadens centrum.RuttbeskrivningStigen börjar i byn Pontone. Från Piazza San Giovanni går den genast mot nordväst till Valle Dei Ferrieri, något uppåt och fortsätter genom vackra gränder neråt mellan murar som gränsar till grönsaksträdgårdar och vingårdar. Då och då ger en liten dörr på glänt en glimt in i citrusodlingarna, som skyddas av karakteristiska pergolor gjorda av långa kastanjestänger. Grönsaksträdgårdarna i terrasser upptar varje utrymme som man har fått loss från sluttningen. I slutet av den asfalterade sträckan går vi in på CAI-stig nr 23 (från Chiorito, en by i Amalfi).Från utsiktsplatsen till vänster har man en magnifik utsikt över dalen och Amalfi. På den motsatta sluttningen, högt ovanför, kan man skymta husen i Pogerola. Längre upp är dalen omsluten av höga kalkstensväggar, perforerade av grottor och raviner. På samma sluttning kan man se ett rör som går ner från berget, dolt av vegetationen: det är en tryckledning till ett gammalt kraftverk. Vi kommer sedan till ett vägskäl: stigen till höger går upp mot den övre delen av dalen, medan stigen till vänster når järnverket efter att ha passerat över en liten bro. Byggnaden, som numera är en ruin, är enorm och tornar upp sig över dalen med en bred båge under vilken bäcken rinner ut i ett vattenfall.Vatten är det dominerande elementet i dalen: förr i tiden användes det för att driva maskinerna i järnbruket (och Amalfikas pappersbruk). Vattnet transporterades till anläggningen genom en kanal, som fortfarande syns tydligt, och som i den sista delen löper längs en kort viadukt. Vid denna punkt svänger stigen och går nedströms.Vi passerar i stället under rörledningens bro, går längs bäckens vänstra strand och korsar sedan (efter 5 minuter) över till andra sidan, med hjälp av en rudimentär bro (stam). En kort uppförsbacke gör att man vinner cirka 50 höjdmeter och följer sedan en annan ledning (kraftverkets) till två slussar som inleder stängslet till det statliga naturreservatet Valle delle Ferriere. Här tar bäcken emot flera bifloder som bildar vattenfall av olika höjd och som dimmar vattnet: miljön är fuktig och mycket sval även på högsommaren. Ett vackert vattenfall och många exemplar av den endemiska ormbunken Woodwardia radicans kan ses i reservatet.Vi återvänder sedan längs samma väg till järnbruket, och härifrån tar vi CAI-stigen nr 25 som, helt nedåt och alltid i skuggan, leder till Amalfi på cirka 45 minuter. Längs nedförsbacken, där man passerar bäcken som bildar många forsar och små vattenfall, passerar man ruinerna av gamla pappersbruk som gjorde Amalfi-pappret berömt. Lite längre fram delar sig bäcken och rinner cirka 20 meter lägre än stigen. En stenig sträcka följer, sedan börjar den asfalterade vägen som bland låga murar och citruslundar så långt ögat kan se annonserar Amalfis portar. I stadens centrum kan man förutom katedralen och Paradisets kloster besöka ett nyligen restaurerat gammalt pappersbruk.AnteckningarReservatet är inhägnat: för att få tillträde till det måste man i förväg kontakta den statliga skogskårens besökscenter i Pontone.Praktisk informationSvårighetsgrad: E (lätt, för alla).Höjdskillnad: ca 300 m.Tidsåtgång: 4 timmar inklusive besöket i reservatet.Utrustning som krävs: Vandringsskor, mössa, dagspåse, vatten, jacka eller tröja för att skydda mot fuktigheten och kylan i reservatet.
