Kyrkan, som är knuten till det benediktinerkloster som grundades 1580, har anor från 1000- och 1100-talet. Fasaden, som lämnades kvar efter jordbävningen 1350, har drag av romansk arkitektur, med de krönande blindbågarna och den stränga portalen med ornamentik från benediktinerskolan.
På motfasaden finns en fresco från 1674: "Korsfästelse med utsikt över Veroli". En av kyrkans väggar har målats med fresker på 1700-talet. Bakre väggen däremot är målad av målaren F. Frezza (1600-talet). Under kyrkans presbyteri ligger "St Onofrios oratorium": en äldre konstruktion än själva kyrkan, som lutar sig mot stadens murar och består av två vikar med sex pelare, fyra hörnpelare och två centrala pelare. Det är intressant att notera oratoriets djärva arkitektoniska form, med valv, bågar och korsvalv, som senare tjänade som modell för andra storslagna och mer kända gotiska konstruktioner som klostret i Casamari.
